Ridhjälm: Minskar risken för huvud- och hjärnskador

En ridhjälm är personlig skyddsutrustning som minskar risken för huvud- och hjärnskador vid ridning och hantering av häst. Den består av ett hårt skal, en energiabsorberande liner och ett stabilt hakband. En bra hjälm är CE-märkt, sitter stadigt utan att trycka och är anpassad efter ryttarens huvudform och discipliner. En hjälm används varje gång ryttaren sitter upp eller leder hästen i riskfyllda situationer. Fall från låg höjd kan ge allvarliga skador, särskilt vid sneda islag. Därför har hjälmval och passform stor betydelse i vardagen, inte bara på tävling.
Vad kännetecknar en säker ridhjälm?
Grunden är certifiering. En säker ridhjälm är CE-märkt och testad enligt gällande standard, ofta VG1 01.040. Andra vedertagna standarder förekommer, som PAS015 eller ASTM F1163. Krav kan variera mellan länder och tävlingsreglementen, så ryttare som tävlar behöver kontrollera exakt vad som gäller inför start.
Teknik mot rotationsvåld har blivit vanligare. System som MIPS eller liknande lösningar tillåter en kontrollerad glidrörelse mellan huvud och hjälm vid sneda islag. Syftet är att minska rotationskrafter på hjärnan, som ofta orsakar lindriga till måttliga hjärnskakningar.
Konstruktionen påverkar både skydd och komfort:
– Yttre skal i ABS eller polykarbonat sprider kraften över en större yta.
– Liner i EPS (frigolit) absorberar energin vid slag.
– Inredning och kuddar ger passform. Många hjälmar har utbytbara, tvättbara inlägg.
– Ventilationskanaler och luftintag gör stor skillnad vid längre pass eller varma dagar.
– Skärm kan skydda mot sol och lätt regn, men ska vara konstruerad för att lossna eller flexa vid fall.
Hakbandet ska ha tre- eller fyrpunktsinfästning som håller hjälmen i rätt läge. Spännet ska vara lätt att hantera och remmarna bilda ett tydligt V runt varje öra. Reflexdetaljer, synliga färger och diskret design som passar tävlingsklädsel kan kombineras utan att kompromissa med skyddet.

Storlek, passform och justering
Fel storlek är det vanligaste misstaget. Hjälmen ska sitta horisontellt, två fingerbredder ovanför ögonbrynen. Den får inte glappa i nacken eller trycka över tinningar. Vissa modeller är ovala, andra mer runda. Huvudform spelar alltså roll, inte bara omkrets.
Så hittar man rätt storlek:
– Mät huvudets omkrets strax ovanför ögonbrynen.
– Prova flera modeller. Skaka på huvudet; hjälmen ska följa med utan att remmen är spänd.
– När man rynkar pannan ska hjälmen röra sig med huden.
– Hakbandet justeras så att två fingrar precis får plats mellan rem och haka.
– Remmarna ska bilda ett V under öronen utan att klämma.
Dial-fit och utbytbara kuddar underlättar finjustering, särskilt för växande barn. En hjälm som man ska växa i skyddar sämre; välj rätt storlek för dagen och justera med kuddar enligt tillverkarens anvisningar. Hår påverkar passformen. En låg tofs under hjälmens bakre kant kan trycka upp hjälmen. Vintertid bör en tunn hjälmmössa användas i stället för tjock mössa.
Vanliga misstag att undvika:
– För stor hjälm som glider i trav och galopp.
– För högt placerad hjälm som lämnar pannan fri.
– Keps under hjälmen, vilket försämrar läget och stabiliteten.
– Ospända eller sneda hakband som tillåter rotation vid fall.
Komfort är mer än lyx. God ventilation, låg vikt, mjuk inredning och tyst hjälm (minska prassel och vindbrus) gör att ryttaren orkar fokusera längre. En bekväm hjälm bärs konsekvent, vilket i förlängningen ger bäst skydd. För den som vill prova olika huvudformer och få vägledning kring storlek finns kunnig hjälp och många alternativ hos Dahrve Hästsport AB.